Upptappning av pappas glögg

Hinken med glögg har i princip varit bortglömd i mer än en månad nu. Jag tittade i kalendern och insåg att det borde vara hög tid att tappa upp den på flaskor.
Alla russin har flutit upp till ytan och jag kommer på att man nog kan använda saftsilen till att sila av lite restprodukter.

 

Glöggen ser väldigt brun och oaptitlig ut. Enligt Pyre så har den samma färg som Choluteca-floden i Tegucigalpa och jag studsar till lite överraskad av att Pyre har blivit lika georafi-nördig som Mannen. Jag har inte en aning om vad hon snackar om.

 

I alla fall:
Modigt häller jag ändå upp lite av slatten i två glöggmuggar och värmer dessa i mikron. Jag vet ju att den blir godare efter ett år på flaska, så förväntningarna är låga. Mannen och jag provsmakar försiktigt och..och, den är ju riktigt god. Alltså inte bara drickbar utan välsmakande! Undviker dock att titta ner i den bruna sörjan.

Flaskorna vi har tappat upp glöggen på ser lite nakna ut. Jag hade köpt etikett-papper, som vi skulle göra egna etiketter av, men det pappret har vi tappat bort. Nåja, det löser sig och det är ju ingen panik med märkningen av flaskorna. Vi lär inte blanda ihop dem med något annat. Då är det ett större problem att det är fullt i alla skåp. Kanske åker de in i bastun igen, haha.

Vi ses!

Fynd i naturen

Troligtvis sista helgen i sommarstugan den här säsongen. Mannen tyckte att vi skulle plocka svamp. Gryn hatar det men eftersom jag hade en reservplan, på gick hon till slut med på att följa med.
Jag vet, sen tidigare, att det finns jättefin vitmossa i omgivningarna till vår stuga och det behövs till kommande julpyssel. Gryn tyckte också att vi skulle plocka fler tallkottar, som inte ska spraymålas utan användas som de är.

Vi är på väg:

Svamp som fått ett spännande utseende då den växt under ett grässtrå:

 

Klipp eller plocka topparna på vitmossan. Då kommer den igen fint. Ryck inte upp den med rötterna.

Det blev ett par fina timmar i härlig miljö. Tallkottarna var såå mycket finare än hemma!

 

Jättegryta som jag inte har lagt märke till tidigare:

 

Lite lärorikt om jättegrytor:

Fick vi nån svamp då? Inte en enda för min del, men mannen hittade ett gäng kantareller. Hans kommentar var: Ni går ju bara i tallskog, puckon!

 

I nästa inlägg kollar vi läget i bastun. Vi syns!

 

Krokade tomteluvor på hantverkscaféet

På hantverkscaféer 18 september skulle alla nya, som inte provat på krokning än, få lära sig metoden. Dessutom skulle vi "gamla" få utveckla oss vidare genom att te x prova att kroka med två färger eller kroka runt.

Vi hade redan bestämt att vi skulle kroka tomteluvor, så vi bad Garn-Åsa att ta med röda och vita garner från sin butik.

När man krokar en mössa så måste man ha en nål med krok i båda ändar, då kan man göra hur liten eller stor diameter man vill. Man måste ha två nystan (eller två garnändar) och man maskar på tills kroken är full, vänder arbetet och maskar av med det andra nystanet.

Det finns ett antal olika stygn man kan använda som ger olika mönster, simple stitch, purl stitch, knit stitch osv. Kombinationer av dessa och olika färger kan ge väldigt olika utseenden på det krokade. För er som är nyfikna på krokning så anser jag att metoden är både enklare att lära sig än stickning eller virkning och kan man antingen sticka eller virka så är det en barnlek att lära sig krokning.
Man får inte heller lika ont i axlar eller i handleder som man kan få om man stickar eller vikar väldigt mycket.

Tekniken heter även "turkisk virkning" eller "Turkish Crochet", för er som vill söka på nätet. Det sägs att i Turkiet är det bara män som håller på med det och visst: It's so easy even a man can do it!

Pyre och jag är redan ganska duktiga på krokning och den här gången fick vi med oss Gryn också, som ville lära sig. Vi bestämde oss för knit stitch. Det stygnet ger ett slätstickat utseende men är lite stummare än vanligt stickat.

Här kommer några bilder:

Pyre gör det svårt för sig med sitt val av fluffigt kantgarn.

Det går jättebra för nybörjaren Gryn,.

 

 

Jag valde att göra en grå kant med bouclé-garn,

 

Tomteluva på gång!

 

Pyre är redan klar med sin tomteluva. Vi andra kämpar på! Men var är kroknålen????



Pyre anklagad

I nästa inslag tar vi på oss gummistövlarna.

Brunkol, eldar man inte det?

Hej på er! Hoppas ni inte har saknat oss alltför mycket!

När det var dags att göra den första julrätten på julbordet, brunkål, så började jag verkligen känna hur fantastiskt det var att lära Pyre och Gryn något om våra traditionsenliga maträtter som hör julbordet till.
Eftersom just brunkål är något som vi ofta har hoppat över, till förmån för mer moderna inslag på julbordet, så visade det sig att de inte hade en susning om denna förträffliga rätt.

Mannen var på sitt skämtsamma humör och muttrade hela tiden i bakgrunden att brunkol är något man eldar och drog några anekdoter om luften i Peking på någon av sina backpacker-resor på 90-talet.
Pyre och Gryn undrade varför jag kallade det för brunkål. -Den där kålen ser ju vit ut, sa de.

Nu tänkte jag låta lite präktig för en gångs skull.
-Kål är nyttigt.
-Kål är billigt.
-Brunkål är gott och passar både LCHF'are och veganer och helt vanliga allätare beroende på hur man gör rätten.

Vi valde att göra rätten på vegansättet, med mjölkfritt margarin, grönsaksbuljong utan msg (nu är vi PRÄKTIGA) och rätt mycket sirap.

Vi gjorde brunkål på ett knappt kg kål.
Pyre och gryn fick känna på hur det var att skära och hacka kålen som vi stekte i omgångar i en panna.

Nu har de för hoppningsvis en känsla för hur mycket sirap som är lämpligt att ha i.

Receptet vi följde skulle ha rätt mycket vätska. Jag tyckte slutresultatet såg rätt slabbigt ut, men jag tror att när man har tinat kålen, som får ligga i frysen fram till jul, och steker upp den i pannan igen, så kommer den att vara precis lagom. God var den i alla fall.

Nästa gång ska vi bege oss till hantverkscaféet igen.

Silvriga kottar

Äntligen har silver-sprayfärgen kommit som jag beställt från "Skapamer". Det tog tid eftersom guldfärgen som jag beställde samtidigt inte fanns i lager eller ens hos tillverkaren, så till slut fick jag ändra min order.

Fördelen med väntan var möjligen att kottarna hade hunnit torka ordentligt och öppnat upp sig fint.
De betedde sig nästan som popcorn och ploppade upp ur skålen som jag lagt dom i och spred sig i bokhyllan och på vardagsrumsgolvet.

Pyre och Gryn hjälpte till med att lägga ut tidningspapper på bordet (man är ju lat och dessutom har jag på känn att jag få röja upp efteråt). Vi har aldrig spraymålat något förut och egentligen har vi väl inget bra utrymme, så det är noga att täcka hela bordet.

Plasthandskar hade varit bra, kom jag på, men det fick duga med plastpåsar på händerna.

Att spraya silverfärg på kottarna var oväntat roligt och vi bråkade nästan om vem som skulle få låna flaskan efter den som hade den.

Det blev väldigt fint. Nu ska vi bara fundera på vad vi ska använda dom till. Vi har ju ganska många, så vi kan säkert prova lite olika saker.

Nästa gång ska vi göra den första julbordsrätten. Lite tidigt kanske men den ska vara frysbar, så det borde funka.
Sen pratade jag ju också om "något med flaskor". Det var förstås flaskor att tappa upp pappas glögg på, jag menade, men ehh jag har tappat bort en sak och måste leta lite först.

Desperata chokladbollar

Sitter på möte på jobbet när telefonen ringer.
-MAMMA, NÄR SKA VI PYSSLA EGENTLIGEN?? frågar Gryn med upprörd röst.

Ehh, hm vet inte, svarar jag.

-Får vi baka chokladbollar? Vi lovar att städa efter oss, säger Gryn, väl medveden om att jag ibland har brutit ihop fullständigt efter någon av deras smör-och chokladövningar i köket.

Visst, ok säger jag. Passa på att städa lite extra när ni ändå håller på. Och använd inte elvispen den här gången, förmanar jag.

Nu har dom lärt sig, fotograferar ingredienserna:

Tar ungefär 50 bilder på när de knådar degen...

Men, men något foto på slutresultatet blev det visst inte utan mer konsumtion av slutprodukten.
Det fanns inte så mycket kvar när vi kom hem. Men det var i alla fall ganska rent i köket.

Resterna:

I helgen blir det i alla fall lite riktigt julpyssel.

Kräftor och Ur gömmorna

Kanske har några av er förstått att vi (främst jag) är mästare på att påbörja projekt, men att det kan vara lite si och så med att avsluta dem.
Att resa bort ett par dagar kan vara ett ypperligt tillfälle att leta fram lite gamla handarbetsprojekt som är nära avslut.

Här är t ex en virkad schal 400 g ullgarn senare. Lite skumt var det att sitta och virka det sista igår, det var nog 23 grader ute, men den kom faktiskt till användning senare på kvällen.

Däremot hoppas jag att jag slipper använda vantarna i Alpacka ännu ett tag. Nu är det bara tummarna kvar på dem.

Min vimpel blev också klar i torsdags, men namnskylten är nog inget att visa upp direkt....

Vi har dock inte hunnit med att fortsätta på påsarna till advenskalendern under helgen.
Alla fick istället ett uppdrag inför förberedelserna till kräftfesten.
Fast nu när jag tänker på det så bidrog jag nog inte så mycket själv. Jag satt i köket och virkade på mina vantar och jag tror Pyre och Gusten försvann iväg och spelade tv-spel.

Gryn och Idis gjorde hjortron-panacotta.

Mannen bidrog med en paj och syrran och svågern gjorde resten av jobbet.

Allt blev superlyckat och jättegott.

Nu börjar en ny vecka med nya utmaningar. Undrar just vad vi ska göra härnäst? Det kan ha något med flaskor att göra. Hmm...

Fröknäckebröd mitt i livet

Livet har slagit till med full kraft. Långa tröttsamma arbetsdagar kryddade med tandläkarbesök, akututryckningar på kvällen för att handla kläder till skolfotografering samt presenter till kalas.
Dessutom blev Pyre sjuk. Hon är på bättringsvägen nu, så medan Mannen får ta hand om föräldramöte, så bakar vi fröknäckebröd.

Ingredienserna är inhandlade sedan några dagar så det är bara att sätta igång.



Vattenkokare är bra

Receptet kommer från Pyres hemkunskap och Jenny Hultberg (lärare) har använt och eventuellt omarbetat Ingela Mahrs ursprungsrecept.

Vi gjorde en halv sats av:
2 dl majsmjöl (vi tog majsstärkelse och hoppas på att det är samma sak)
1,5 dl solrosfrön
0,5 dl linfrön
0,5 dl sesamfrön
0,5 dl pumpafrön
1 krm salt
2 dl kokhett vatten
1/3 dl olja
Flingsalt att strö på innan det gräddas (Pyre understryker att det inte får bli för mycket)

Blanda alla torra ingredienser.



Sesamfröna och linfröna ville bara rymma hela tiden

Tillsätt olja och kokhett vatten. Rör om.



Klicka ut på plåt

Pressa ut smeten med händerna mellan två bakplåtspapper.



Pyre pressar

Skåra och strö på flingsalt. Återigen får jag instruktioner av Pyre att trycka ner kniven och inte dra den fram och tillbaka.



Innan gräddning

50 minuter i ugnen, 150 grader.



Det blev gott! Vi har smakat.

Prova! Det var verkligen superenkelt. Kanske får vi göra om det här till kräftorna i helgen, så att Gryn (som tränar gymnastik) och kusinerna får prova på. Och vem vet, kanske passar knäcket till julmaten också, så småningom.

Imorgon är det hantverkscafé igen. Den här gången ska vi göra namnskyltar på valfritt sätt. Någon kläckte den här idén eftersom vi hela tiden glömmer bort vad vi heter...

Julkalendern del 2

Igår och idag har Pyre , Gryn och jag fortsatt jobba med julkalender-påsarna. Mest flitig har Pyre varit. Hon fick i uppdrag att rita upp siffror på mm-papper, så att vi kan brodera korsstygn efter dessa.

Pyres mönster

Det gick väldigt bra. Varför leta upp redan färdiga siffror i en korsstygnsbok, när man kan uppfinna hjulet på nytt, liksom?

Sen provade vi att sy och Gryn gjorde en etta, jag en halvfärdig 6'a och Pyre en sjua. Det tog lite längre tid för mig för jag var tvungen att lära dom sy korsstygn under tiden. Dom var jätteduktiga.

Pyre tröttnade efter ett tag och satte sig och sicksackade kanter på symaskinen. Trestegs hade varit bättre, men den funktionen hade kärvat ihop. Blä, typiskt.

Jag har fixat nr.12 i grönt och det var riktigt rogivande med korsstygnsbroderi. Pyre tyckte det blev lite för enkelt och ritade upp en julgris och därefter en ny etta i form av ett ljus som hon sen broderade.
 Hon meddelar generöst att alla som vill får använda hennes design.

Pyres möster

I vitt på rött. Fint!

 

 

Under tiden som vi "softar" i soffan ute på altanen har Mannen pysslat lite också. Den här gången ska det bli ett nytt vedskjul samt plats att ställa våra cyklar under tak.

Blivande nytt vedsljul

Vi funderar på att baka lite knäckebröd som nästa pyssel, så det kanske vi gör, eller så blir det något annat roligt.

Vika julstjärnor -ett misslyckat försök

Pyre har tjatat om att få göra ett ”riktigt” julpyssel. Ett riktigt julpyssel enligt henne är att klippa i papper, vika papper samt klistra och tejpa. Eftersom vi aldrig har något annat än skrivarpapper hemma, brukar resultatet inte bli något som man vill spara i längden.

Idag tänkte vi i alla fall lära oss att vika en slags julstjärna, som inte är något nytt under solen, men vi har inte provat innan.

Det finns en utmärkt blogg med en mycket detaljerad beskrivning, http://www.interiorguiden.se/2010/12/sa-har-viker-du-en-pappersstjarna.html, om ni blir inspirerade att prova.

Nu tänkte vi faktiskt använda skrivarpapper för att träna upp oss…, så kan vi skaffa snyggare papper sen när vi fulländat tekniken.

Klippa remsor

Gryn  är ute och säljer jultidningar men Pyre och jag satte igång. Vi klippte remsor och först blev mina alldeles för tjocka och Pyres blev för ojämna.



För tjocka remsor

 

Sen skulle jag hjälpa Pyre lite och då gjorde jag visst allting spegelvänt, så det var svårt att följa instruktionen. Sen gick det rätt bra i några minuter, men sen tappade jag bort mig fullständigt. Enligt ryktet ska dock 7-åringar klara av det här, så vi ger oss inte. Dock ger vi upp för stunden.

 

Pyre ger upp

Helt borttappad

 

På hemväg från jobbet kom jag på att jag skulle köpa tapserinålar för att brodera på aidaväven som ska bli små ”adventspåsar”, se Julkalendern, så jag tittade in hos Anette i Pysselboden. Det var länge sedan jag broderade men jag har för mig att man ska använda sådana. Imorgon ska jag lära Pyre och Gryn korsstygn om dom vill.