Upptappning av pappas glögg

Hinken med glögg har i princip varit bortglömd i mer än en månad nu. Jag tittade i kalendern och insåg att det borde vara hög tid att tappa upp den på flaskor.
Alla russin har flutit upp till ytan och jag kommer på att man nog kan använda saftsilen till att sila av lite restprodukter.

 

Glöggen ser väldigt brun och oaptitlig ut. Enligt Pyre så har den samma färg som Choluteca-floden i Tegucigalpa och jag studsar till lite överraskad av att Pyre har blivit lika georafi-nördig som Mannen. Jag har inte en aning om vad hon snackar om.

 

I alla fall:
Modigt häller jag ändå upp lite av slatten i två glöggmuggar och värmer dessa i mikron. Jag vet ju att den blir godare efter ett år på flaska, så förväntningarna är låga. Mannen och jag provsmakar försiktigt och..och, den är ju riktigt god. Alltså inte bara drickbar utan välsmakande! Undviker dock att titta ner i den bruna sörjan.

Flaskorna vi har tappat upp glöggen på ser lite nakna ut. Jag hade köpt etikett-papper, som vi skulle göra egna etiketter av, men det pappret har vi tappat bort. Nåja, det löser sig och det är ju ingen panik med märkningen av flaskorna. Vi lär inte blanda ihop dem med något annat. Då är det ett större problem att det är fullt i alla skåp. Kanske åker de in i bastun igen, haha.

Vi ses!