Julkalendern del 3

Nedräkningen kan börja. Det är idag exakt en månad till julafton och nu måste julkalendern bli klar.

För ett tag sedan broderade vi färdigt alla siffror och idag ska påsarna sys ihop och innehållet planeras.

Gryn är på gymnastik men jag får hjälp av Pyre, om än i begränsad omfattning, då hon har passat på att bryta lillfingret på skolidrotten och är gipsad.
Det fungerar dock att göra ett schema över vem i familjen som ska fylla påsarna med innehåll de olika dagarna och vem som ska få öppna respektive påse.

Jag syr för glatta livet för jag vill gärna hinna med alla påsarna innan det är dags att städa undan och duka fram kvällens middag.

Trots undertrådstrassel och parallell matlagning blev de klara till slut.

Imorgon ska jag och Pyre åka in till stan och köpa lite fina band att knyta ihop påsarna med. Hon och jag ska också fixa innehåll till "våra" påsar och kanske handla en och annan julklapp.

Schemat är också fixat, så nu är det bara att kolla storlek på de påsar man ska fylla.

Kommer ni förresten ihåg att vi berättade om en ful(söt) tomtehund med 24 fack som Pyre och Gryn hade när de var små. Vi hittade den när vi städade julskåpet för ett par veckor sedan (jag förskonade er från ett inlägg om detta, då det kunde ha påmint för mycket om ett avsnitt av Extrema samlare).
Pyre och Gryn visade sig vara väldigt sentimentala angående den där hunden, så nu har jag lovat att fylla den med choklad igen. Och hänga upp den, huu...

Silvrigt julgranspynt

Jag var på symässan i Älvsjö för ett par veckor sedan. Det var första gången jag åkte på den, men det lär inte bli den sista. Det var fantastiskt roligt.

Förutom olika workshops, så fanns det förstås mängder med tyg, garn, pärlor och verktyg att inhandla, så jag fick med mig lite smått och gott.

En sak som jag ville försöka få tag i var snygga band till våra silvriga kottar och jag tycker att jag lyckades jättebra.

Jag har också skaffat en limpistol, ett fantasktiskt verktyg som vi kommer att ha mycket nytta av.

Pyre och Gryn har tjatat i veckor på att vi ska göra färdigt "kottprojektet", så de blev försås glada och beredvilligt förberedde de köksbordet med skydd i form av tidningar. I och för sig sa dom: "Mamma, utnyttjar du oss nu?"
Jag är alltså genomskådad, men de har förstås inte greppat hur mycket tvätt, disk, städning och matlagning som vi ägnar oss åt för att de ska ha det drägligt.

Först klippte vi bandet i lagom långa bitar. Medan jag höll på med det så hade nog Pyre och Gryn lite tråkigt, för de började ge kottarna namn; Kungen, Drottningen, Valpen osv.

Jag kom på att man kunde limma ändarna mot varandra, en knut hade inte blivit så snyggt i det här fallet.
Det funkade bra att rulla limklumpen mellan ändarna mellan fingrarna när limmet svalnat något, så blev förbindningen nästan osynlig.

Sen var det bara att sätta en limklutt på kotten och sätta fast bandet. Vi är antagligen partiska, men vi tycker att det blev väldigt snyggt.

Nu ligger kott-pyntet i en låda i väntan på att hängas upp i Disney-granen som vi hittade ute hos SnyggDavid.

Snart lovar jag att ni ska få se hur det går med Julkalendern.

Granletning hos SnyggDavid

-Om du får heta SnyggDavid, vill du var med i vår blogg i så fall? säger jag till kollegan på jobbet.
Vem kan motstå en sådan fråga?



SnyggDavid på sin båt

SnyggDavid har en gård med tillhörande mark och en hel del skog, och tja, en och annan gran i förmodad julgransstorlek. Såå, min baktanke med denna fråga var att vi skulle kunna hälsa på honom och välja ut en gran och senare hugga och hämta den lagom till jul.

Jag fick med mig samtliga i familjen, både Pyre och Gryn samt Mannen förstås. På morgonen hade vi laddat med allegitabletter för SnyggDavid delar sitt liv med två katter. Jag antar att det är obligatoriskt när man bor på landet.

I SnyggDavids liv finns också Coachen, en före detta boxare som har fått fart på honom i löparspåren som aldrig förr. Cochen visade sig vara en väldigt trevlig tjej och jag kände mig inte hotad en enda gång, men SnyggDavid måste nog ständigt akta sig så han inte får en rak höger, haha.

Vi hade en fantastisk dag. Först en långfika. Sen fick Gryn köra traktor när vi letade efter gran. Det blev väldigt vingligt och till slut ville jag inte åka med längre och inte Pyre heller (som inte ville köra själv).

Gryn förbereder sig för traktorkörning

Vi spatserar på ägorna

Vi märke ut några olika granar, men till sist hittade SnyggDavid en "a la" Disney style som vi tror blir perfekt. Jag är nog ingen vidare fotograf. Den såg bättre ut i verkligheten. Ska bli kul att klä den. Det blir en lite mer genuin känsla än att klä en silvergran inköpt utanför Bauhaus!

Trolig julgran 2014

Efter detta åkte vi till grannen som har mjölkkor och en sådan där modern anläggning där kossorna själv går in och ställer sig vid mjölkningsroboten när den vill bli mjölkad. På gården fanns massvis med gulliga kalvar i olika åldrar. Vet inte om det var Pyre eller Gryn eller kanske jag som var mest bedårad!

Gulligaste kalven

Ett av kalvbåsen

Vi hann också med ett besök hos Coachen, vars charmiga, äldre hus nyligen genomgått en större renovering. Många timmar nerlagda av SnyggDavid och Coachen där...

Efter det började blodsockret sjunka rejält, men som tur var hade vi planerat lunch. Rejäl mat; hemkokta bruna bönor med stekt fläsk!

På vägen hem somnade Gryn efter 5 sekunder och Pyre var inte långt efter.

Upptappning av pappas glögg

Hinken med glögg har i princip varit bortglömd i mer än en månad nu. Jag tittade i kalendern och insåg att det borde vara hög tid att tappa upp den på flaskor.
Alla russin har flutit upp till ytan och jag kommer på att man nog kan använda saftsilen till att sila av lite restprodukter.

 

Glöggen ser väldigt brun och oaptitlig ut. Enligt Pyre så har den samma färg som Choluteca-floden i Tegucigalpa och jag studsar till lite överraskad av att Pyre har blivit lika georafi-nördig som Mannen. Jag har inte en aning om vad hon snackar om.

 

I alla fall:
Modigt häller jag ändå upp lite av slatten i två glöggmuggar och värmer dessa i mikron. Jag vet ju att den blir godare efter ett år på flaska, så förväntningarna är låga. Mannen och jag provsmakar försiktigt och..och, den är ju riktigt god. Alltså inte bara drickbar utan välsmakande! Undviker dock att titta ner i den bruna sörjan.

Flaskorna vi har tappat upp glöggen på ser lite nakna ut. Jag hade köpt etikett-papper, som vi skulle göra egna etiketter av, men det pappret har vi tappat bort. Nåja, det löser sig och det är ju ingen panik med märkningen av flaskorna. Vi lär inte blanda ihop dem med något annat. Då är det ett större problem att det är fullt i alla skåp. Kanske åker de in i bastun igen, haha.

Vi ses!

Fynd i naturen

Troligtvis sista helgen i sommarstugan den här säsongen. Mannen tyckte att vi skulle plocka svamp. Gryn hatar det men eftersom jag hade en reservplan, på gick hon till slut med på att följa med.
Jag vet, sen tidigare, att det finns jättefin vitmossa i omgivningarna till vår stuga och det behövs till kommande julpyssel. Gryn tyckte också att vi skulle plocka fler tallkottar, som inte ska spraymålas utan användas som de är.

Vi är på väg:

Svamp som fått ett spännande utseende då den växt under ett grässtrå:

 

Klipp eller plocka topparna på vitmossan. Då kommer den igen fint. Ryck inte upp den med rötterna.

Det blev ett par fina timmar i härlig miljö. Tallkottarna var såå mycket finare än hemma!

 

Jättegryta som jag inte har lagt märke till tidigare:

 

Lite lärorikt om jättegrytor:

Fick vi nån svamp då? Inte en enda för min del, men mannen hittade ett gäng kantareller. Hans kommentar var: Ni går ju bara i tallskog, puckon!

 

I nästa inlägg kollar vi läget i bastun. Vi syns!

 

Krokade tomteluvor på hantverkscaféet

På hantverkscaféer 18 september skulle alla nya, som inte provat på krokning än, få lära sig metoden. Dessutom skulle vi "gamla" få utveckla oss vidare genom att te x prova att kroka med två färger eller kroka runt.

Vi hade redan bestämt att vi skulle kroka tomteluvor, så vi bad Garn-Åsa att ta med röda och vita garner från sin butik.

När man krokar en mössa så måste man ha en nål med krok i båda ändar, då kan man göra hur liten eller stor diameter man vill. Man måste ha två nystan (eller två garnändar) och man maskar på tills kroken är full, vänder arbetet och maskar av med det andra nystanet.

Det finns ett antal olika stygn man kan använda som ger olika mönster, simple stitch, purl stitch, knit stitch osv. Kombinationer av dessa och olika färger kan ge väldigt olika utseenden på det krokade. För er som är nyfikna på krokning så anser jag att metoden är både enklare att lära sig än stickning eller virkning och kan man antingen sticka eller virka så är det en barnlek att lära sig krokning.
Man får inte heller lika ont i axlar eller i handleder som man kan få om man stickar eller vikar väldigt mycket.

Tekniken heter även "turkisk virkning" eller "Turkish Crochet", för er som vill söka på nätet. Det sägs att i Turkiet är det bara män som håller på med det och visst: It's so easy even a man can do it!

Pyre och jag är redan ganska duktiga på krokning och den här gången fick vi med oss Gryn också, som ville lära sig. Vi bestämde oss för knit stitch. Det stygnet ger ett slätstickat utseende men är lite stummare än vanligt stickat.

Här kommer några bilder:

Pyre gör det svårt för sig med sitt val av fluffigt kantgarn.

Det går jättebra för nybörjaren Gryn,.

 

 

Jag valde att göra en grå kant med bouclé-garn,

 

Tomteluva på gång!

 

Pyre är redan klar med sin tomteluva. Vi andra kämpar på! Men var är kroknålen????



Pyre anklagad

I nästa inslag tar vi på oss gummistövlarna.

Brunkol, eldar man inte det?

Hej på er! Hoppas ni inte har saknat oss alltför mycket!

När det var dags att göra den första julrätten på julbordet, brunkål, så började jag verkligen känna hur fantastiskt det var att lära Pyre och Gryn något om våra traditionsenliga maträtter som hör julbordet till.
Eftersom just brunkål är något som vi ofta har hoppat över, till förmån för mer moderna inslag på julbordet, så visade det sig att de inte hade en susning om denna förträffliga rätt.

Mannen var på sitt skämtsamma humör och muttrade hela tiden i bakgrunden att brunkol är något man eldar och drog några anekdoter om luften i Peking på någon av sina backpacker-resor på 90-talet.
Pyre och Gryn undrade varför jag kallade det för brunkål. -Den där kålen ser ju vit ut, sa de.

Nu tänkte jag låta lite präktig för en gångs skull.
-Kål är nyttigt.
-Kål är billigt.
-Brunkål är gott och passar både LCHF'are och veganer och helt vanliga allätare beroende på hur man gör rätten.

Vi valde att göra rätten på vegansättet, med mjölkfritt margarin, grönsaksbuljong utan msg (nu är vi PRÄKTIGA) och rätt mycket sirap.

Vi gjorde brunkål på ett knappt kg kål.
Pyre och gryn fick känna på hur det var att skära och hacka kålen som vi stekte i omgångar i en panna.

Nu har de för hoppningsvis en känsla för hur mycket sirap som är lämpligt att ha i.

Receptet vi följde skulle ha rätt mycket vätska. Jag tyckte slutresultatet såg rätt slabbigt ut, men jag tror att när man har tinat kålen, som får ligga i frysen fram till jul, och steker upp den i pannan igen, så kommer den att vara precis lagom. God var den i alla fall.

Nästa gång ska vi bege oss till hantverkscaféet igen.

Silvriga kottar

Äntligen har silver-sprayfärgen kommit som jag beställt från "Skapamer". Det tog tid eftersom guldfärgen som jag beställde samtidigt inte fanns i lager eller ens hos tillverkaren, så till slut fick jag ändra min order.

Fördelen med väntan var möjligen att kottarna hade hunnit torka ordentligt och öppnat upp sig fint.
De betedde sig nästan som popcorn och ploppade upp ur skålen som jag lagt dom i och spred sig i bokhyllan och på vardagsrumsgolvet.

Pyre och Gryn hjälpte till med att lägga ut tidningspapper på bordet (man är ju lat och dessutom har jag på känn att jag få röja upp efteråt). Vi har aldrig spraymålat något förut och egentligen har vi väl inget bra utrymme, så det är noga att täcka hela bordet.

Plasthandskar hade varit bra, kom jag på, men det fick duga med plastpåsar på händerna.

Att spraya silverfärg på kottarna var oväntat roligt och vi bråkade nästan om vem som skulle få låna flaskan efter den som hade den.

Det blev väldigt fint. Nu ska vi bara fundera på vad vi ska använda dom till. Vi har ju ganska många, så vi kan säkert prova lite olika saker.

Nästa gång ska vi göra den första julbordsrätten. Lite tidigt kanske men den ska vara frysbar, så det borde funka.
Sen pratade jag ju också om "något med flaskor". Det var förstås flaskor att tappa upp pappas glögg på, jag menade, men ehh jag har tappat bort en sak och måste leta lite först.

Desperata chokladbollar

Sitter på möte på jobbet när telefonen ringer.
-MAMMA, NÄR SKA VI PYSSLA EGENTLIGEN?? frågar Gryn med upprörd röst.

Ehh, hm vet inte, svarar jag.

-Får vi baka chokladbollar? Vi lovar att städa efter oss, säger Gryn, väl medveden om att jag ibland har brutit ihop fullständigt efter någon av deras smör-och chokladövningar i köket.

Visst, ok säger jag. Passa på att städa lite extra när ni ändå håller på. Och använd inte elvispen den här gången, förmanar jag.

Nu har dom lärt sig, fotograferar ingredienserna:

Tar ungefär 50 bilder på när de knådar degen...

Men, men något foto på slutresultatet blev det visst inte utan mer konsumtion av slutprodukten.
Det fanns inte så mycket kvar när vi kom hem. Men det var i alla fall ganska rent i köket.

Resterna:

I helgen blir det i alla fall lite riktigt julpyssel.

Kräftor och Ur gömmorna

Kanske har några av er förstått att vi (främst jag) är mästare på att påbörja projekt, men att det kan vara lite si och så med att avsluta dem.
Att resa bort ett par dagar kan vara ett ypperligt tillfälle att leta fram lite gamla handarbetsprojekt som är nära avslut.

Här är t ex en virkad schal 400 g ullgarn senare. Lite skumt var det att sitta och virka det sista igår, det var nog 23 grader ute, men den kom faktiskt till användning senare på kvällen.

Däremot hoppas jag att jag slipper använda vantarna i Alpacka ännu ett tag. Nu är det bara tummarna kvar på dem.

Min vimpel blev också klar i torsdags, men namnskylten är nog inget att visa upp direkt....

Vi har dock inte hunnit med att fortsätta på påsarna till advenskalendern under helgen.
Alla fick istället ett uppdrag inför förberedelserna till kräftfesten.
Fast nu när jag tänker på det så bidrog jag nog inte så mycket själv. Jag satt i köket och virkade på mina vantar och jag tror Pyre och Gusten försvann iväg och spelade tv-spel.

Gryn och Idis gjorde hjortron-panacotta.

Mannen bidrog med en paj och syrran och svågern gjorde resten av jobbet.

Allt blev superlyckat och jättegott.

Nu börjar en ny vecka med nya utmaningar. Undrar just vad vi ska göra härnäst? Det kan ha något med flaskor att göra. Hmm...