Julkalendern del 3

Nedräkningen kan börja. Det är idag exakt en månad till julafton och nu måste julkalendern bli klar.

För ett tag sedan broderade vi färdigt alla siffror och idag ska påsarna sys ihop och innehållet planeras.

Gryn är på gymnastik men jag får hjälp av Pyre, om än i begränsad omfattning, då hon har passat på att bryta lillfingret på skolidrotten och är gipsad.
Det fungerar dock att göra ett schema över vem i familjen som ska fylla påsarna med innehåll de olika dagarna och vem som ska få öppna respektive påse.

Jag syr för glatta livet för jag vill gärna hinna med alla påsarna innan det är dags att städa undan och duka fram kvällens middag.

Trots undertrådstrassel och parallell matlagning blev de klara till slut.

Imorgon ska jag och Pyre åka in till stan och köpa lite fina band att knyta ihop påsarna med. Hon och jag ska också fixa innehåll till "våra" påsar och kanske handla en och annan julklapp.

Schemat är också fixat, så nu är det bara att kolla storlek på de påsar man ska fylla.

Kommer ni förresten ihåg att vi berättade om en ful(söt) tomtehund med 24 fack som Pyre och Gryn hade när de var små. Vi hittade den när vi städade julskåpet för ett par veckor sedan (jag förskonade er från ett inlägg om detta, då det kunde ha påmint för mycket om ett avsnitt av Extrema samlare).
Pyre och Gryn visade sig vara väldigt sentimentala angående den där hunden, så nu har jag lovat att fylla den med choklad igen. Och hänga upp den, huu...

Silvrigt julgranspynt

Jag var på symässan i Älvsjö för ett par veckor sedan. Det var första gången jag åkte på den, men det lär inte bli den sista. Det var fantastiskt roligt.

Förutom olika workshops, så fanns det förstås mängder med tyg, garn, pärlor och verktyg att inhandla, så jag fick med mig lite smått och gott.

En sak som jag ville försöka få tag i var snygga band till våra silvriga kottar och jag tycker att jag lyckades jättebra.

Jag har också skaffat en limpistol, ett fantasktiskt verktyg som vi kommer att ha mycket nytta av.

Pyre och Gryn har tjatat i veckor på att vi ska göra färdigt "kottprojektet", så de blev försås glada och beredvilligt förberedde de köksbordet med skydd i form av tidningar. I och för sig sa dom: "Mamma, utnyttjar du oss nu?"
Jag är alltså genomskådad, men de har förstås inte greppat hur mycket tvätt, disk, städning och matlagning som vi ägnar oss åt för att de ska ha det drägligt.

Först klippte vi bandet i lagom långa bitar. Medan jag höll på med det så hade nog Pyre och Gryn lite tråkigt, för de började ge kottarna namn; Kungen, Drottningen, Valpen osv.

Jag kom på att man kunde limma ändarna mot varandra, en knut hade inte blivit så snyggt i det här fallet.
Det funkade bra att rulla limklumpen mellan ändarna mellan fingrarna när limmet svalnat något, så blev förbindningen nästan osynlig.

Sen var det bara att sätta en limklutt på kotten och sätta fast bandet. Vi är antagligen partiska, men vi tycker att det blev väldigt snyggt.

Nu ligger kott-pyntet i en låda i väntan på att hängas upp i Disney-granen som vi hittade ute hos SnyggDavid.

Snart lovar jag att ni ska få se hur det går med Julkalendern.

Granletning hos SnyggDavid

-Om du får heta SnyggDavid, vill du var med i vår blogg i så fall? säger jag till kollegan på jobbet.
Vem kan motstå en sådan fråga?



SnyggDavid på sin båt

SnyggDavid har en gård med tillhörande mark och en hel del skog, och tja, en och annan gran i förmodad julgransstorlek. Såå, min baktanke med denna fråga var att vi skulle kunna hälsa på honom och välja ut en gran och senare hugga och hämta den lagom till jul.

Jag fick med mig samtliga i familjen, både Pyre och Gryn samt Mannen förstås. På morgonen hade vi laddat med allegitabletter för SnyggDavid delar sitt liv med två katter. Jag antar att det är obligatoriskt när man bor på landet.

I SnyggDavids liv finns också Coachen, en före detta boxare som har fått fart på honom i löparspåren som aldrig förr. Cochen visade sig vara en väldigt trevlig tjej och jag kände mig inte hotad en enda gång, men SnyggDavid måste nog ständigt akta sig så han inte får en rak höger, haha.

Vi hade en fantastisk dag. Först en långfika. Sen fick Gryn köra traktor när vi letade efter gran. Det blev väldigt vingligt och till slut ville jag inte åka med längre och inte Pyre heller (som inte ville köra själv).

Gryn förbereder sig för traktorkörning

Vi spatserar på ägorna

Vi märke ut några olika granar, men till sist hittade SnyggDavid en "a la" Disney style som vi tror blir perfekt. Jag är nog ingen vidare fotograf. Den såg bättre ut i verkligheten. Ska bli kul att klä den. Det blir en lite mer genuin känsla än att klä en silvergran inköpt utanför Bauhaus!

Trolig julgran 2014

Efter detta åkte vi till grannen som har mjölkkor och en sådan där modern anläggning där kossorna själv går in och ställer sig vid mjölkningsroboten när den vill bli mjölkad. På gården fanns massvis med gulliga kalvar i olika åldrar. Vet inte om det var Pyre eller Gryn eller kanske jag som var mest bedårad!

Gulligaste kalven

Ett av kalvbåsen

Vi hann också med ett besök hos Coachen, vars charmiga, äldre hus nyligen genomgått en större renovering. Många timmar nerlagda av SnyggDavid och Coachen där...

Efter det började blodsockret sjunka rejält, men som tur var hade vi planerat lunch. Rejäl mat; hemkokta bruna bönor med stekt fläsk!

På vägen hem somnade Gryn efter 5 sekunder och Pyre var inte långt efter.